Krönika Publicerad i ETC 16.09.25
Att sätta rejäla avtryck i tiden är en fin gammal manlig sport. Allt från att bygga för stora altaner och skriva för långa romaner, till att ta oss till månen eller uträtta folkmord. Vi förundras över romarnas akvedukter byggda med millimeterprecision av ett oräkneligt antal slavar eller häpnar över att Djingis Khan lyckades ha ihjäl flera miljoner människor under sin karriär, med 1200-talets teknik. Vilka bedrifter.
Ett annat sätt att jobba på sin grandiositet är att betrakta sig själv som själva nollpunkten. Historien ska börja med mig! Oavsett om man nu heter Qin Shi Huangdi som låter bränna alla böcker i Kina och bygga den kinesiska muren eller om man heter Jesus som lyckas göra sin födelsedag till år noll genom att säga: ”Jag är vägen, sanningen och livet” (På det sättet var han lite lik Carl Bildt som tänkte i samma banor och lanserade ”Enda vägens politik” på 90-talet). Nuförtiden har vi IS som mejar ned historiska minnesmärken och bibliotek för att utplåna det kollektiva minnet och börja om med på ny kula.
Nu har denna sport nått sin absurdaste uttryck. Vi i den välbärgade delen av världen verkar kollektivt och globalt tänka: Historien ska sluta med oss! ”Jag vet. Vi tar kål på allt. Då minns man oss. Detta gör vi bäst genom att förbränna på tok för mycket fossilt kol så vi ändrar strålningsbalansen i atmosfären. Då blir det galet hett, skogen brinner upp, isarna smälter, havsytan stiger och dränker storstäder och åkermark och så utrotas alla stora djurarter på planeten”.
Och det fina är: Vi behöver inte anstränga oss, vi gör det genom att leva som vanligt. Bara genom att hålla igång tillväxten i Sverige och andra rika länder kan vi med våra utsläpp ha ihjäl oräkneligt antal människor, fast sen och långt borta. Och bäst av allt: Det är ingens fel, det är inte kriminellt och vi har kul under tiden. Gå och lägg dig Djingis.
Sitter och bläddrar i en ny forskningsrapport: Konsekvenser av 2000-talets politik för multimillenniala klimat och havshöjningsscenarier (Clark et al. 2016). Där kan man läsa att ”nära 100% av havshöjningen i varje klimatscenario kommer att vara kvar om 10 000 år, och att den slutgiltiga återgången till förindustriella CO2-koncentrationer inte kommer att inträffa förrän om flera hundratusen år”. Så stabil är koldioxiden.
Alltså påverkar Stefan Löfven (och du och jag) atmosfären lika långt fram i tiden som Homo Sapiens har funnits. Vi håller alltså på att kolonisera eller i värsta fall ta död på framtiden. Detta är svårt för vem som helst att ta in, men kanske svårast för politiker som i allmänhet bara kan tänka fyra år framåt. Ännu värre för börsbolagens chefer som kan bara föreställa sig ett kvartal. Värst är daytraders som bara kan tänka framtid i några minuter och därmed närmar sig guldfiskens planerande förmåga.
Vilka ska vi lita på då? Möjligen kyrkan eftersom man bevisligen kan tänka 2000 år, fast då i och för sig bakåt. Eller kanske geologerna och kosmologerna, som bollar med de riktigt långa tidsrymderna som gränsar till evigheten. Om vi sätter dem i regeringen, skulle då juridiken bli anpassad till konsekvenserna och tidsskalan? Skulle det då bli klassat som folkmord att tanka bilen eller åka på charterresa? Vet inte.
Ett glädjande initiativ dök i alla fall upp i veckan. Ett antal klimataktiva människor stämmer svenska staten för att, genom försäljningen av Vattenfalls gigantiska reserver av brunkol till förbränning, bryta mot regeringsformen. Den säger i 1 kap 2 §: “Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.”
Hjälper inte detta och ingen lyssnar till förnuftets röst, återstår bara att elda upp all världens litteratur förutom mina krönikor i ETC, släcka ned Internet och trycka krönikorna i miljardupplagor på alla språk för att sedan sprida dem som flygblad över hela världen. Det måste funka. Gott nytt noll.