Filosofisk musikteater för mellanstadiet. Nästa vecka spelar vi trots Covid några föreställningar på Färgfabriken, Liljeholmen, Stockholm. Frågor som: Får man ta en ny planet om den gamla har tagit slut? Får man äta upp musikerna om man är tillräckligt hungrig? besvaras. Vi har den något udda sättningen cello, klarinett, filosof och rymdhjälte. Louise Agnani, Lena Jonhäll, Johan G-son Berg och undertecknad lirar.
Publicerad 2016-04-24 07:30 i ETC Uppsala.
Den 30 september 2014 lyssnade jag på morgonekot. Där berättade man att svenska folket konsumerar så mycket, att om alla levde som en svensk, skulle vi behöva 3,7 jordklot. Vi hade ökat från 3,4 jordklot på ett par år och klättrat från trettonde plats till tionde i ligan av de medborgare som tär mest på jordens resurser. Världsnaturfonden hade räknat ut detta. (Det morgonekot dock inte berättade var att vi bara har ett jordklot. Det var underförstått).
Hemskt och alarmerande. Men, det märkliga var egentligen att två minuter senare i samma sändning kommer ett annat budskap från Ekonomiekot:
Det är den svenska inhemska konsumtionen som räddar Sveriges ekonomi från kollaps.
Hur hänger detta ihop? Eller gör det det över huvudtaget.
Ekonomiekot startade för trettio år sen och jag har verkligen lyssnat och lyssnat. Men egentligen aldrig blivit klokare. Det har till slut blivit ett brus i öronen, lite som att sitta i högmässan. Eller som att tro att om man lyssnar år ut och år på nyheter på sydsamiska trillar den till sist in. Alltså sydsamiskan. Men det funkar inte så. Nä, istället för att vara pedagogisk är ekonomijournalistiken mellan torra resultatsiffror ett helt obegripligt känsloflöde med rubriker som:
Stockholmsbörsen på gott humör. Börsen har redan fått vårkänslor. Börsen orolig. Börsen tog ett glädjeskutt eller därför blev börsen deppig. Finansmarknaden kan alltså deppa, vara surmulen, på soligt humör, euforisk, dyster, överoptimistisk, panikslagen, ängslig, trött, pigg eller få frossa. Känslosvängningar som direkt hade gett en människa borderlinediagnos.
Men vad går allt egentligen ut på? Det berättar man aldrig.
Tur att de gamla grekerna redan rett ut begreppen. Det finns två sorters ekonomi. Aristoteles formulerade det redan före vår tideräkning i skriften Staten eller Politeia på grekiska. Han skiljer på begreppen Oikonomia vilket kan översättas till hushållning med resurser och Krematistik som betyder konsten att tjäna pengar. För övrigt samma ursprung som i ordet krämare.
Så en sund eller fungerande ekonomi, är det en som ackumulerar rikedom i större och större högar till färre och färre personer eller en som fördelar välstånd och hushållar med mänskliga och naturliga resurser? Det definieras extremt sällan i ekonomijournalistiken. Antagligen för att de som sysslar med den är fostrade just i krematistiken och inte har reflekterat över detta.
Men med krematistiken i kombination med globaliseringen söker sig produktionen till länderna med de lägsta lönerna, de lägsta skatterna och den sämsta miljölagstiftningen. Indiska floder svämmar över av kemikalier för att ge oss våra läkemedel. Indonesiens skogar skövlas för att palmolja ska ge oss nån krona billigare müsli. Med krematistik glimmar svettpärlorna på den isländske presidentens panna och med krematistik kryper barn i gruvgångar i Kongo för att ge oss metaller till våra mobiltelefoner.
Med oikonomia händer det helt andra grejer. Vad vet vi inte riktigt, eftersom ingen provat i stor skala. Hushållning är ju att få pengarna eller resurserna att räcka till. Traditionellt något som kvinnor och i bästa fall politiker ägnar sig åt. Inget som vårt nuvarande ekonomiska systems globala casino känns vid.
Ekonomin är en egentligen bara underavdelning av biosfären. Eller enklare uttryckt: There’s no business on a dead planet. Och just i dagarna kom en FN-rapport som räknat på det jag misstänkt länge. Att nästan ingen industriell verksamhet blir lönsam om man räknar in miljökostnaderna. Alltså de sociala kostnaderna oräknat.
Så vi har två saker att välja mellan. Kvickt hitta 2,7 grönskande planeter med en väl sammansatt atmosfär på lämpligt avstånd, packa flyttkartongerna och flyga dit. Eller lika kvickt reformera ekonomin till en som är underordnad biosfären. Tills dess dricker jag mitt morgonkaffe och väntar på första sändningen av Ekologiekot.
Godmorgon.
Krönika som införs idag i nystartade ETC Uppsala
”Wow” tweetade Gavin Schmidt från NASA i lördags. Klimatforskaren som inte gärna uttalar sig om enstaka månader eller ”vädret” kunde inte låta bli att kommentera februari 2016 som ”speciell”. Månaden blev 1,6 grader varmare än normalt och det högsta månadsöverskottet någonsin uppmätt. Allt jämfört med förindustriell tid. Så de stolta deklarationerna från klimattoppmötet i Paris i december, om att hålla temperaturhöjningen under 2 grader eller helst 1,5 grader verkar ha mosats redan efter ett par månader.
För även om fossila bränslen skulle förbjudas imorgon och jordens befolkning vaknar upp som cyklande veganer kommer temperaturen ändå stiga i flera decennier för att sedan börja plana ut och långt senare i bästa fall sjunka lite långsamt. Sådan är trögheten i systemet. Först ändras jordens strålningsbalans via kemin i atmosfären för att så småningom slå igenom som temperaturhöjningar. Det vi nu känner av är våra föräldrars utsläpp och våra barn får i sin tur dras med verkningarna av våra charterresor och lövbiffar.
Så att 1,5 graders temperaturhöjning skulle vara kulmen får betraktas som fria fantasier medan tvågradersmålet kräver inte mindre än en global revolution. Kevin Anderson och universitetet i Manchester räknar med att de rika länderna behöver utsläppsminskningar på ca 10 procent per år för att vi ska ha en fifty fifty chans att nå målet. Alltså en minskad ekonomisk aktivitet i klass med Sovjetunionens kollaps, fast kontrollerad.
På toppmötet i Paris skrev man på ett papper med fromma förhoppningar utan utsläppskrav på någon. Lite som att försöka sätta folk på månen med segelflygplan. Alla är glada inklusive miljörörelsen och få synar korten.
Men värsta är kanske inte den plötsliga spiken i temperaturen, där faktiskt en del kan skyllas på väderfenomenet El Nino. Det värsta är att krigsrubrikerna vid denna rekordslakt uteblir, att politikernas tystnad är total och att vi invaggas i falsk säkerhet. Beslutsfattarna har helt enkelt ingen koll. Eller så har de koll, men vågar inte sätta ned foten eller ens kommentera läget. För det handlar om överlevnad. Men de i god demokratisk ordning folkvalda verkar vara mer rädda för minskad ekonomisk tillväxt än för döden.
Så, vad nu? Jo, på lördag åter dags för Earth hour. Miljömuppsmello. Halv nio släcker vi ljuset en timme, äter ekologiska popcorn, nojsar i soffan och kommer ihåg att vi har bara en planet. Och när vi tänder våra mysiga värmeljus och stearinljus, slår oss insikten att värmeljus är fulla av paraffin som är av fossilt ursprung och att de är svåra att sortera på ett korrekt sätt eftersom själva veken sitter i en stålhållare medan själva koppen är i aluminium som även kräver mycket energi vid tillverkningen och om man tänder ett vanligt stearinljus istället är det kanske gjort av palmolja som innebär skövlad regnskog och utrotade orangutanger på Borneo där endast Mattias Klum hänger kvar i en trädklyka så vi kanske inte skulle ha släckt de elektriska lamporna från början, men det beror ju i sin tur på hur den nordiska elmixen ser ut och om vi får in fossilbaserad el från Finland för tillfället…
Men skit i det. Earth hour är den största globala manifestationen för klimatet. Det är det som räknas, så häng på. Och häng på alla andra manifestationer för den delen. För det vi behöver är en opinion som säger: Det här är inte okej. Vi vill inte att historien ska sluta med ett gäng idioter som konsumerade och semestrade sig till döds.
Och gläds åt att några sitter i skymundan och gör sitt jobb så gott det går. Miljömålsberedningen kom nyss fram till att Sverige ska vara klimatneutralt 2045 och att det ska regleras i lag. Visserligen blir det 20 år för sent. Men ändå. Det rör sig. Så fira Moder Jord ordentligt på lördag. Och inse att:
Vi måste ta hand om morsan.
Plåstra om henne.
Men först.
Sluta slå henne så hårt på käften.
Hela tiden.
Uppsala 2016-03-14
Uppsala på fötter för klimatet! 850 personer marscherade med gott humör från Universitetsparken till Resecentrum. Vi som talade var Kajsa Kramming Föräldravrålet, Maria Gardfjell (mp) och undertecknad. På begäran kommer här mitt tal på klimatmarschen i Uppsala inför klimatförhandlingarna i Paris.
Klimatvänner,
Den 27:e januari 2005 läste jag i Uppsala Nya Tidning en TT-nyhet. Där stod: ”Klimatkatastrof närmar sig, växthuseffekt snart oåterkallelig. Senast om 10 år når vi en punkt utan återvändo. Redan nu har temperaturen stigit 0.8 grader och vid en koldioxidkoncentration på 400 ppm är den 2 gradiga temperaturhöjningen oundviklig. Konsekvenserna blir omfattande vattenbrist, ökad sjukdomfrekvens, havshöjning och skogsdöd. Det är en Ekologisk tidsinställd bomb som tickar”
Jag blev skrämd. Förstås. Men sen glad för att det stod i tidningen. För folk läser ju tidningen. Och politiker läser ju tidningen. Och i allmänhet förstår politiker vad de läser i tidningen. Och det var sedan de införde en kraftig köttskatt, förbud mot bensin och dieselbilar samt stopp för fritidsresor med flyg.
Eller? Vad hände? Ingenting.
Det som hände vara att 10 år gick. De 0.8 graderna temperaturhöjning blev 1 grad och koldioxidhalten i atmosfären klev över 400 ppm. Och till år 2100 väntar nu en fyragradig uppvärmning, en dryg meter i havshöjning och ekosystem stadda i upplösning. Nu har vi i Europa en flyktingkatastrof, just nu men 2050 har vi enligt UNHCR i storleksordningen en halv miljard klimatflyktingar. (Det här gör att Sverigedemokraterna får att stå i när de ska trycka upp flygblad till allihop där det står don’t come to Sweden)
Varför biter då inte klimatfrågan. Jag menar, de flesta vill ju ha en planet att bo på, även för barnen.
Även om klimatförändringarna är blixtsnabba rent geologiskt är de långsamma för en människa. För även om vi får bukt med utsläppen tar det närmare tusen år innan vår planet har kallnat till 1900-talsnivåer. Vi orkar inte med detta. För de flesta av oss tänker bara till nästa löning, kapitalister kan högst tänka i ett kvartal, politiker tänker högst fyra år. De enda som kan tänka längre är kyrkan, faktiskt hela 2000 år men de tänker i allmänhet bakåt.
Slänger vi ölburkar och hundbajs faller de ned på marken i högar och vi trampar i dem. Växthusgaser syns inte luktar inte. För varje kilo sopor vi slänger i sophinken, släpper vi ut 30 kg växthusgaser som sprids demokratiskt ut över hela planeten och som ingen vet var de kom ifrån.
Varför går inte fler i demonstrationståg? Varför är inte hela stan på fötter? Varför drar vi i stället till Media Markt bilen och firar Black Friday. Klimatförändringarna hotar ju livet på planeten för all framtid. Därför att det är lättare att gå ut och skrika USA ut ur IRAK istället för att ropa: Ned med mig, jag och min ohållbara konsumtionsnivå är en belastning för hela planeten. Slå mig gärna. Här får du ett slagträ.
Vi vet att det är vårt fel. Men skam förlamar, så för att slippa skyller vi på Amerikanerna som skyller på Kineserna som skyller på Britterna som skyller på Indierna som skyller på Araberna. Det här sker just nu i organiserad form i klimatförhandlingar i Paris enligt Amenduråmetoden.
Men trots att hela vår nuvarande och kommande existens hotas har vi politiker som är mer rädda för minskad tillväxt än för döden.
Det här är inte okej. Vi behöver en politik som följer vetenskapen. Men eftersom vi förlorat så mycket tid är det dags att göra en Total Climate Makeover
Och idén att det ska vara lätt som konsument att välja rätt. Stryk den. Det ska vara omöjligt att välja fel. Vi.
Förbjuder all reklam för fossila bränslen. Förser mackarna med varningstexter. Visste du att? Fossila bränslen dödar. Varje du tankar förstör du livet för fyra barn i Bangladesh.
Vi försätter landet i beredskapsläge, mobiliserar folket, kallar in begåvningsreserven, spelar klimatmarscher i riksradion (Armens musikpluton suger i sina trumpeter för att minska sina utsläpp) samt trycker upp koldioxidransoneringskort.
Divisioner av energirådgivare tränger sig in med våld i varje svenskt hem och tillintetgör alla standbyfunktioner och tvångstilläggsisolerar husen. Skvadroner av undersökande konsumentjournalister gräver ner sig i varje kyldisk på ICA bland jätteräkor och brasilianska biffar. Åklagarmyndigheten slår till varhelst ett utsläpp av växthusgaser görs och ger sig på fossilbränslebranschen både vad gäller produktionsledet och langarledet. Specialstyrkor fångar in ledningen för storutsläpparna Statoil, Vattenfall och SSAB som skickar dem till FN-tribunalen i Haag anklagade för folkmord. Ägare av bensinstationer skickas i optimistjollar till Gotska Sandöns på korrektionsläger.
Uppsalapolisen på elmopeder stoppar morgonrusningen, sprider ut fotanglar och spikmattor för bilpendlarna, konfiskerar fordonen och släpar ut förarna ur deras bilar och tvingar upp dem på lokaltåg och cyklar.
Vi stoppar avgasutsläppen från finlandsfärjorna genom att aldrig låta den lämna kaj, utan göra spriten så bilig att färjan ändå gungar. Undersökningar har visat att 96% trots det är nöjda med sin utlandsvistelse.
Luftfartsverket byter namn till luftvårdsverket och får nya uppgifter, som att lura charterresenärer av flygplanen som forsla dem i godsvagnar till hetvattenlagunen utanför Forsmarks kärnkraftverk där vi byggt upp Sharm El Sheiks badort i en exakt replik där samtidigt våra nyanlända syriska flyktingar får arbeta som lokalbefolkning beduiner och säga ”I give you special price because your my friend”
På McDonalds tvångsmatar vi hamburgerätarna med baljväxter samtidigt som de tvingas recitera dikter av Lennart Hellsing om Peter Pasternack, Herr Gurka och Selma Selleri.
Socialtjänsten och beroendeklinikerna tar hand om missbrukarledet och efter intensiv behandling är oljepundarna avprogrammerade och kommer tillbaka till samhället som en del av den klimatneutrala produktionen. Svenska folket plöjer upp sina parker, sätter potatis och börjar käka upp barnens kaniner. Och ger tillbaka till dem som värmande mössor som de sedan tillverkat. Men barnen klagar inte eftersom det är för deras skull och det stora språnget mot lyckans svala klimat äntligen börjat.
Jag skojar inte.
Har aldrig gjort det.
Vi måste bara ta kampen för klimatet till nästa nivå.
Levla upp helt enkelt. Och nu gör vi det.
Nästa helg har vi nypremiär på succéhowen ”Dubbelt så bra finns inte”.
Med Jill Nordin, Magnus Rongedal, Henrik Rongedal, Ingela Olsson och undertecknad.
Läten och händelser ni inte trodde var möjliga. Vackert, galet, gripande, stört och sjukt svängigt. Med Magnus Rongedal, Henrik Rongedal, Jill Nordin, Ingela Olsson och Staffan Lindberg. Vi bjuder vi på: Sånger om att räcka till, Tvångsgosplaren från Örkelljunga, Världens äldsta underbarn, Självmordsbenägna mjölkpaket, Samsång på kromosomnivå, Refränger från träsk och savann, Herr Gurkas kompetenskurva och mycket annat.
Kom! Biljetter här
Så här såg vi ut vid världspremiären i oktober.
Den moderna människan har mellan 200-400 främmande kemiska substanser i mitt blod. Antagligen jag också. Men nu har jag fått chansen att ta reda på om det verkligen stämmer. Länsstyrelsen och Uppsala kommun har satt i gång ett projekt som heter Vägen till ett kemikaliesmart Uppsala. Och nu har jag blivit utvald som en av de ”lyckliga” som ska få testa sitt blod. Så blodprov är taget på Akademiska sjukhuset och jag väntar på resultaten som kommer om några veckor. Under tiden kan ni kolla på Underkastelsen av Stefan Jarl. Om explosionen av antalet kemikalier som sprids i vårt samhälle utan vetskap om vad de ställer till med. Själv tillhör jag den sista generationen som fötts av hyfsat giftfria mammor. Men vad händer sen? Rafflande och skrämmande.
I går klev jag på tåget till Stockholm klev in i ett litet kontor på Karlavägen och köpte upp mig på två ton koldioxid av företaget Biorecro. Det första företaget i världen som gått igång med BECCS-teknik. (Bioenergy Carbon Capture and Storage). Tekniken som gör att man bokstavligen dammsuger atmosfären på koldioxid. Man tar koldioxid från förbränning (eller andra processer som genererar koldioxidutsläpp) av biomassa och pumpar ned i jordskorpan. Resultatet blir minusutsläpp av växthusgaser vilket är nödvändigt för att stabilisera klimatsystemet på jorden. Se principskiss:
Kolflödet i vanliga t ex fjärrvärmeanläggning med biobränslen.
Kolflödet med BECCS-system. Klimatvinst!
På detta vis och genom att köpa biokol av Ecoera samt en dunge från Vi-skogen blir jag faktiskt minusutsläppare 2011. Detta är några sätt, förutom nödvändiga förändringar i vår livsstil, att betala av på vår klimatskuld, dvs långlivad koldioxid vi och våra förfäder släppt ut. Sverige har en historisk klimatskuld på ungefär 4,5 miljarder ton CO2. En uppsats om detta från Lunds universitet (warlenius 2010) kan man läsa här. 500 ton per svensk blir det. Ser man det på det viset bör vi betala av 10 ton CO2 per år ytterligare för att vi ska få en sjysst atmosfär att leva i till 2050. Var detta krångligt? Hör av er så ska jag försöka reda ut begreppen.
Håll reda på era kolatomer. God Helg.